Creep

Jag talade med Zilch. Samtalet rörde den här röran vi kallar världen och dess sakers tillstånd. Jag sade något om invandrare. Genast vaknade Zilch.\

• Varför vill du peka ut dom?

Vad han försökte med var det här greppet (som han säkert sett in action på Södermalm) var att belasta någon med skuld och skam för att ens våga nämna ett ämne. Det han sett (och hoppades skulle ske) är att den som tystas på det här viset sjunker tillbaka i skam över sitt tilltag.

På Södermalm har det här greppet säkert stor succé.. och ingen vågar säga vad dom tänker och tycker. Men den jag är.. och där jag bor finns ingen så’n skit.

Så Zilchs’ lilla manöver misslyckades när jag utmanade med frågan om det inte är den som säger något som är auktoriteten när det som sagts ska tolkas. Med andra ord: lägg inte en massa bajs i munnen på folk som talar!

Men så’n är Zilch.. en liten fegis som inte vågar sticka ut åt något håll och på det viset hoppas vara ‘rätt’.. (vad fan det nu är).

Ensamma är dessa Zilchs’ ingenting.. men när dom agerar i grupp, blir dom en vägg av intolerans.

Dom ska klä sig likadant. Dom ska tala likadant. Dom ska affirmera varandra och dom ska rättfärdigt och rättrådigt bete sig som mobbare mot var och en som vågar tänka en självständig tanke.